Tillbaka på Leliebloem
Nu är ledigheten slut och vi är tillbaka på Leliebloem.
Idag när vi kom fick vi veta att de flesta av barnen skulle åka hem till sina familjer över familjer. Det innebär att många av barnen är väldigt glada och exalterade. En av flickorna visade stolt när hon packade väskan hon skulle ta mer sig över helgen. T-shirts, underkläder, handduk, shampo och tandborste.
Jag, Thanh och Evelina fick följa med på bussen som skulle lämna av barnen hos sina familjer. Det var en upplevelse måste jag säga. De flesta kommer från kåkstäder där barn springer ensamma på gatorna och leker med varandra, vissa bor i små plåtskjul. Det blir nästan lite svårt för mig att förstå hur de kan längta hem till detta, samtidigt som jag inser att det inte är konstigt. De älskar sina familjer, trots allt de hemska de varit utsatta för.
En pojke i bussen berättade för mig att hans pappa sitter i fängelse och att det var längesen han träffade honom. Han sa att när man hälsar på någon i fängelset så brukar man gömma saker i en godisklubba och smuggla in, typ cigaretter. Jag frågade om han någon gång hade gjort det men det hade han inte. "När jag hälsade på hade jag med kyckling som vi åt tillsammans, pappa hade en fotboja på sig så han inte skulle kunna rymma."
På vägen passerade vi en stoooor gravplats, det kändes som att den aldrig tog slut. En pojke pekade mot gravstenarna och sa att hans mormor låg begravd där nånstans.
Det känns bra att vara tillbaka från ledigheten. Efter att vi varit på barnhemmet åkte vi direkt till soppköket i Observatory som är varje fredag. Det är väldigt mysigt att komma till soppköket för det är alltid en bra stämning och det finns en fin gemenskap där.
Jag tror att jag har fått ögoninflammation, vaknade upp med ett igenklibbat öga imorse som var knallrött och svullet. Efter soppköket gick jag till Apoteket och köpte ögondroppar med kortison i, hoppas det ska hjälpa!
